2. Styrstrukturer
Programmeringsteknik
Innehåll |
Villkor
Problem: Mamma ska resa till mormor över helgen. Hon är orolig för att lille Lasse, som ska vara alldeles ensam hemma, kommer att klä sig för tunt och vill därför ha ett program som hjälper honom med klädseln.
För att kunna skriva ett sådant program behöver vi lära oss två saker: hur man läser inmatning från tangentbordet och hur man jämför tal.
Inläsning
För att läsa från tangentbordet använder man en input-sats, t ex
temperatur = input()
Efter denna sats kommer variablen temperatur att innehålla det som den som körde programmet skrev på tangentbordet (och avslutade med returtangenten). Tyvärr är det svårt för den som kör programmet att fatta att det är just temperatur som ska matas in eftersom programmet inte frågar efter något. Det fixar man lätt med en print-sats:
print "Ge utetemperatur: " temperatur = input()
Den här konstruktionen (skriv ut fråga och läs in svar) är så vanlig att man ordnat ett förkortat skrivsätt för den:
temperatur = input("Ge utetemperatur: ")Viktigt att förstå är att input-satser läser inmatningen i den ordning den kommer. Det går inte att hoppa över någon del av inmatningen. Om någon skriver t ex 17[retur]42[retur] och du endast vill läsa det andra talet (42) måste man först läsa det första (17).
Villkor
Konstanter
Programmerare och andra nördar är kända för sin torra humor. Ett sätt att införa det i programmet är att införa en konstant. En konstant i Python är precis som en variabel, men som en konvention skriver man variabelnamnet med versaler, t ex:
MAMMAS_FRYSPUNKT=5
temperatur = input("Ge utetemperatur: ")
if temperatur < MAMMAS_FRYSPUNKT:
print "Ta på dej en halsduk, lille vän!"En konstant ändrar inte funktionen i ett program från användarens sida, men det gör programmet lättare att modifiera för programmeraren (ffa om programmet är stort) och rätt använd kan den också göra programmet tydligare.
