Lösning 5.3:1

FörberedandeFysik

Nuvarande version

Vi har det linjära sambandet Ek=hf− men allt vi har är en tabell med =fc och UB=Ekq=Eke där laddningen q är lika med elektronladdningen e. Vi kan då räkna om spänningen till energi och räkna om våglängderna till frekvenser och tabellera dessa istället.

f [s−1]	Ek [J]
11821015	39410−19
82081014	18410−19
74131014	12810−19
68841014	09510−19
54931014	03210−19

En metod vi kan använda oss av är att plotta alla dessa värden i ett diagram och anpassa en rät linje till punkterna. Där kan vi finna lutningen (Plancks konstant). Ett annat sätt är att helt enkelt göra en approximation av h som fEk mellan två mätvärden i taget. Eftersom detta är mätresultat kommer h att vara olika mellan olika mätvärden, vi kan då ta medelvärdet av alla framräknade h:n.

Använder vi oss till exempel av andra och tredje raden i tabellen får vi

h=fEk=(184−128)10−19 J(8208−7413)1014 s−170410−34 Js

Detta kan jämföras med h=662610−34Js. Beräkningen bör förstås upprepas för fler mätvärden för att få ett bättre resultat.

kan vi kan på samma sätt lösa ut från sambandet =hf−Ek för någon punkt och använda det uträknade värdet på h (detta ger förstås inte det mest exakta värdet, det bästa sättet är att anpassa en linjär kurva till mätpunkterna och hitta skärningen med y-axeln).

Vi kan använda andra raden i tabellen som exempel:

=hf−Ek=70410−34 Js82081014 s−1−18410−19 J39310−19 J245 eV